I november 2001 köpte jag en superfin brunmaskad hona, med kilar och sockor på dom rätta ställena. Tossie var redan från början en blyg katt och efter att ha ställt ut henne några gånger förstod jag att det inte var något hon gillade särskilt mycket. Hon var så rädd och därför slapp hon utställningar i fortsättningen. En riktig enmanskatt var hon redan från början och det var matte som gällde! Lite reserverad mot besökare har hon alltid varit.

I september 2002 ”dog” Tossie. Hon lyckades gräva fram en väl gömd elsladd som hon satte tänderna i och sen satt hon fast. Jag lyckades få bort sladen från henne, men totalt livlös var hon. Ingen andning, puls eller hjärtslag. Försiktigt började jag ge hjärt-lungräddning, och med katten i famnen åkte jag dom 4 milen till närmaste djursjukhus. Väl framme vid sjukhuset hade Tossie börjat andas igen, men läget var mycket kritiskt. Efter två veckor kunde jag så hämta hem min Tossie igen. Att kunna rädda en katt genom konstgjord andning hade ingen på djursjukhuset hört talas om men man måste ju försöka allt och det gick ju faktiskt vägen. En reporter som snokat reda på historien om henne, kom senare på hembesök och skrev i flera veckotidningar en artikel om ”Katten som dog”.

Natten den 5 januari 2003 föddes så Tossies och Noppes första kull kattungar. Fyra kattungar blev det och A-kullen hos Noppeligans birmor var ett faktum! Två killar och två tjejer föddes utan problem. Ett mirakel kan man tycka för en katt som i stort sett varit död bara drygt tre månader tidigare.

Fyra fina kullar kattungar har hon fått tillsammans med Noppe. Idag lever Tossie, som en glad kastrat, tillsammans med sin son Noppeligan’s Chirac, ”Linus” hos familjen Nyström, utanför Norrköping där hon tillsammans med sin son blir bortskämd med mycket kärlek och omtanke och har en stor trädgård att vistas i. Även Tossies dotter ”Stella”, Noppeligan’s Daddys Dollar Girl finns inom familjen Nyström då deras dotter, Madelene Bälter med familj, köpte en kattunge från Tossies och Noppes sista kull.