En söndag i början av augusti så stod dom där utanför Fia-hemmet, två tjejer i 20års-åldern, med en hamsterbur i famnen.
– Tyvärr så tar vi bara katter var min första kommentar. Fia-hemmet är ett katthem för övergivna och oönskade katter.
– Det är en kattunge, men vi vet inte ifall han lever, sa tjejerna! Han hittades på en soptipp och syskonen låg döda bredvid.
Försiktigt lyfte jag på locket, och där låg han, så pytteliten, knappt ca två veckor gammal. Någon mamma hade tjejerna inte sett till. Han var mager och ynklig, och levde nätt och jämt! Hans chanser var ju inte direkt lysande!
Inger, ordförande för Katthemmet Fia-hemmet, tog hem honom för att försöka få i honom lite kattungevälling. Det är ett stort jobb att nappa en liten kattunge som ska ha mat varannan timme dygnet om. Dessutom skulle Inger börja jobba på måndagen, så det var ju inte helt lätt. Läget var minst sagt akut!!
Själv hade jag just då två små birmaflickor ca 1 vecka gamla där hemma med sin mamma Vårbergets Lady Scarlet. Skulle jag våga göra ett försök? Tänk om Scarlet kunde tänka sig att adoptera lilla Igor, som vi hade döpt den lilla kattungen till? Chansen var ju inte så stor för honor tar inte så ofta hand om andras ungar men vi hade heller ingenting att förlora.
På söndagen kom Inger och lämnade Igor men var förberedd att få ta tillbaka honom till kvällen. Men då hade vi i alla fall gjort ett försök!
Försiktigt presenterade jag Igor för Scarlet. Hon fnös och luktade igenom honom om och om igen. Vad var nu detta för en liten pipande krabat? Jag vågade knappt andas men efter endast en liten stund började hon slicka honom från nos till svans. Noga!
Igor hade därmed fått en fostermamma, tack och lov.
Scarlet skötte nogsamt om sin lilla adoptivunge som om det vore hennes egen och Igor fann sig förstås väl tillrätta tillsammans med sina två fostersyskon . Allt handlar ju inte bara om matning för en liten kattunge. Det är så oerhört mycket mer som en kattunge behöver av sin mamma och allt det klarade min fantastiska Scarlet av! Utan henne hade denna lilla undernärda, pyttelilla späda kattunge varit död idag. Vid veterinär-besöket på Fia-hemmet, skämtade jag med veterinären, och satte en liten lapp med sidenband om halsen på honom där jag ritade ett hjärta och skrev ”JAG ÄR EN BIRMA”.
Veterinären såg lite konfunderad ut men skrattade sedan länge och hjärtligt. Snacka om succé!! Han är svart-silvertabby så det var ingen birmalook där inte!! Men, Scarlet bryr sej inte om att han inte har en fin stamtavla eller hämtad från en soptipp. För henne är han hennes unge! Punkt slut!
Lilla Igor har idag blivit en stor och kraftig kattunge och den 28 oktober flyttade han, tillsammans med sin fostersyster, birmaflickan Indra till sin nya familj i Norrköping.
Kunde slutet ha blivit bättre så säg? Jag känner en oerhörd stolthet och en ödmjukhet inför denna fantastiska birmahona.
