JAG VAR SOMMARENS KATT

En liten kisse mjuk och len, kom till er på skraja ben.
Är dom snälla? Får jag mat? Strömming serverat på ett fat!
Så fint livet kan vara. Detta är livet. Här vill jag stanna, åh så skönt när ni kliar min panna!
Sommaren går, en dag väskor i hallen står.
Familjen tar bilen och till staden far.
Jag tänkte, det blir nog endast över dan.
Självklart kommer dom tillbaka!
Inte kan dom bara fara!
Kissen väntade länge och väl.
En ensam, en övergiven liten själ.
När vintern kom så gav han upp.
Det fanns ju inte längre något hopp.
Som familjens leksak över sommaren han dög.
Men ensam och övergiven begravs han under en jättesnöhög.
Saknad av ingen, och ett liv har släckts ut.
Jag var sommarens katt!